Enbart träning leder inte till viktnedgång

Denna rubrik i Expressen på nätet fångade min blick. Det är ju så det är. Och så står det i Expressen!

Det börjar tydligen tränga igenom mer och mer att det är insulinet som ser till att fett lagras i kroppen. Fler och fler blir medvetna om att socker och stärkelse (kolhydrater) höjer blodsockret och stimulerar ökning av insulinet i kroppen. Sedan kan fettdepåerna byggas på igen.

Nu har man tydligen utgått från en artikel som Gary Taubes skrivit. Han har ju flera år fört fram det kolhydratsnåla budskapet sedan han upptäckte det som vetenskapsjournalist.

Artikeln finns här.

Studiegenomgång visar fördel för low-carb före low-fat

Nu börjar kostskutan svänga. Tidigare har fettsnålt hyllats vid genomgångar och konferenser.

Nu kommer en genomgång av ett antal studier vilken är annorlunda. Den visar att lågkolhydratkost är bättre än fettsnål diet vad avses viktminskning, HDL, blodtryck och triglycider.

Genomgången finns här i fulltext.

Genomgången sammanfattas här så här:

”ABSTRACT

There are few studies comparing the effects of low-carbohydrate/high-protein diets with low-fat/high-carbohydrate diets for obesity and cardiovascular disease risk. This systematic review focuses on randomized controlled trials of low-carbohydrate diets compared with low-fat/low-calorie diets. Studies conducted in adult populations with mean or median body mass index of ≥28 kg m⁻² were included. Thirteen electronic databases were searched and randomized controlled trials from January 2000 to March 2007 were evaluated. Trials were included if they lasted at least 6 months and assessed the weight-loss effects of low-carbohydrate diets against low-fat/low-calorie diets. For each study, data were abstracted and checked by two researchers prior to electronic data entry. The computer program Review Manager 4.2.2 was used for the data analysis. Thirteen articles met the inclusion criteria. There were significant differences between the groups for weight, high-density lipoprotein cholesterol, triacylglycerols and systolic blood pressure, favouring the low-carbohydrate diet. There was a higher attrition rate in the low-fat compared with the low-carbohydrate groups suggesting a patient preference for a low-carbohydrate/high-protein approach as opposed to the Public Health preference of a low-fat/high-carbohydrate diet. Evidence from this systematic review demonstrates that low-carbohydrate/high-protein diets are more effective at 6 months and are as effective, if not more, as low-fat diets in reducing weight and cardiovascular disease risk up to 1 year. More evidence and longer-term studies are needed to assess the long-term cardiovascular benefits from the weight loss achieved using these diets.”

 

 

 

 

Det finns säkert mycket att vara kritisk mot i den här meta-studien såväl som i de flesta andra men det är intressant att den kommer och förmodligen kommer att publiceras inom kort i någon ansedd tidskrift.

Återigen är mörk choklad och blåbär nyttigt

Det har ju varit känt länge att mörk choklad är nyttigt och att den mycket mörka chokladen innehåller så lite socker och andra kolhydrater att den inte höjer blodsockret nämnvärt.

Blåbär har länge ansetts bra för synen bland annat.

En artikel i SvD rapporterar att Kerstin Brismar har lett ett försök med att ge diabetiker och icke-diabetiker mörk choklad (85%), vit choklad och mjölkchoklad.

Vit choklad och mjölkchoklad ökade blodsocker- och insulinnivåerna hos försökspersonerna medan den mycket mörka chokladen inte påverkade blodsockret alls och insulinnivån endast marginellt.

Diabetikerna blir inte sjukare av mörk choklad och vi andra blir inte tjocka av den. Nu åt man 50 g choklad dagligen men man skall enligt en radiointervju med Kerstin Brismar kolla om en hel chokladkaka (100 g) har en annan effekt.

Är svenskt griskött bäst i världen?

Råkade höra slutet på ett intressant radioprogram om grisar när jag klippte gräset i veckan. Har radio i lurarna och rattade in ett program som jag lyssnade på en kvart eller så.

Det berättades om hur man uppföder svenska grisar, om grisarna utveckling från vildsvin till tamdjur och lite om vad de äter och hur de beter sig. Samt om hur bra våra svenska grisar är i jämförelse med grisar i ”Utlandet”.

Det blev en lovsång till svenska grisar. Svenska grisar har det bäst i världen och är godast och nyttigast var det diskreta budskapet i den fria, oberoende radion.

Det festliga var att i slutet av programmet fick de tre experterna och programledaren provsmaka dels en bit grillad svensk gris av bästa kvalitet (Uppsala-grisar) och en dansk gris av vilken som helst kvalitet. Underförstått en riktigt dålig grillbit av Utländskt griskött.

Det dråpliga var att endast programledaren tyckte att den svenska grisen smakade bäst.

De tre experterna svarade alla B (som var den danska grisen). Den tyckte de tre var klart godast.

Tablå!

Har nu spårat programmet på nätet.

”Livet före grillen – om grisar

P1 torsdag 24 juli kl. 11.03 och kl 20.03

Fläsk är favoritkött för de allra flesta svenskar, vi äter nästan 36 kilo per person inklusive ben. Dessutom är grisar rätt lika oss. Allätande, nyfikna flockdjur, med inre organ som man kan transplantera till människor. Men smutsiga är de inte och inte är de glada när de har knorr på svansen heller.

Hör genetikern Lotta Rydhmer, beteendeforskaren Per Jensen och jordbrukshistorikern Niklas Cserhalmi om hur suggan diar 10 kultingar i stöten och hur bra en gris på rymmen klarar sig i skogen.

Följ med in i svinstian och få bättre koll på vad du lägger på grillen i sommar.

Programledare: Johan Bergendorff

Bildtext: Livet före grillen: Niklas Cserhalmi, agrarhistoriker, Lotta Rydhmer, genetiker, Per Jensen, etolog och Johan Bergendorff, programledare pratar om grisar. 

Foto: Per Hylén/SR”

Nyhetstorka.

Under semesterperioden brukar inte mycket hända. På low-carb-området har väl ändå en del hänt under juli månad.

Att Atkins är bäst visade en studie igen.

Den visade att på två år gick testgruppen som åt Atkins i genomsnitt ner 4,7 kg. En grupp som åt ”medelhavdiet” gick ner 4,4 kg och en grupp som åt low-fat gick ner 2,9 kg.

Det kan ju ses lite olika. Visst är Atkins bäst, men hur bra är resultatet?

Någon tyckte: Alla försök att gå ner är fruktlösa, när det blir så futtigt på två år.

Sedan visar kurvan nedan att viktminskningen var störst i början sedan börjar ”återhämtningen”.

Kroppen verkar sträva efter att återta sin ursprungliga vikt. På fem år sikt är man tillbaka på ruta ett?

 

Man kan ju också anföra att ett ännu lägre kolhydratintag hade gett ett bättre resultat.

Hur som helst verkar studien tas på visst allvar av en del. En herre i en förening för överviktiga var på TV lite förbittrat över att man fått fel råd.

Även Dietisternas riksförbund reagerar. Dock med lite lustig slutsats. Att det behövs flera dietister är kanske inte det första man tänker på. Det är väl viktigare vad de ger för råd.

 

G.A. Bray som tydligen är en känd auktoritet på kostområdet i Förenta Staterna har skrivit en slags recension på Gary Taubes Good Calories Bad Calories.

Bray förfäktar att kaloriintaget är det viktiga och att det gäller att skapa ett kaloriunderskott.

Om man äter lite för mycket under lång tid får man de effekter man ser idag. En del kallar det en fetmaepidemi, men det tyder ju på någon slags sjukdom.

Gary Taube svarar och säger bland annat att han anser att det är en epidemi och att det metabola syndromet/ fetman är en sjukdom. Orsaken är inte ett litet överätande under lång tid utan det som europeiska forskare sa före andra världskriget: orsaken är en hormoniell obalans som orsakar fettinlagring.

”the cause of obesity – and so
of the positive energy balance that must accompany increasing body
mass – is not gluttony and inactivity, but a metabolic-hormonal drive to
accumulate excess fat.”

 

Det är väl pudelns kärna. Vad orsakar övervikt och fetma och vad gör man åt det.

Om man anser att det är lite överätande under lång tid så är receptet förstås att se till att inte äta för mycket.

Om man anser att det är en hormoniell obalans är receptet att försöka rätta till den obalansen. Numera är väl alla experter överens om att insulin är fettlagrande.

Tror man på den hormoniella obalansen gäller det att minska på insulinutsöndringen. Det gör till exempel Atkins med att skära ner kolhydraterna radikalt och sedan hålla dem under kontroll.

Det finns andra faktorer att ta hänsyn till varav stress är den ( i min mening) viktigaste vid sidan av kolhydratrestriktionen. Man kan bli tjock av stress. Det gäller att försöka ordna sitt liv så man slipper en ständig stress.

Anthony Colpo

BadGEAR nämnde i en kommentar Anthony Colpo och hans Fat Loss Bible.

Colpo har blivit kontroversiell i low-carb-kretsar eftersom han själv är low-carbare men har en stark hållning mot det som brukar kallas metabol fördel och som innebär att man anser att low-carb ger mer fettförlust än andra dieter med samma kaloriintag.

I Atkins behöver man inte räkna kalorier utan bara nettokolhydrater exempelvis.

Det är en fråga som diskuterats länge och som Colpo mer eller mindre satt punkt för med sitt vad till Michel Eades. Han slog vad 20.000 dollar att det inte finns någon metabol fördel med low-carb.

Eades antog inte utmaningen och Colpo utropade sig till segrare.

(Eades har sagt att Colpo har rätt. Den metabola fördelen är inte mycket att tala om.)

Anthony Colpo är en stridbar herre från Australien. Han genomskådade low-fat-hysterin på 1990-talet och började med en Zone-liknande diet, för att sedan gå över till Atkins och sedan en paleo-diet som han nu förespråkar.

Han har skrivit en bok om kolesterolbluffen som heter The Great Cholesterol Con.

Han har även skrivit e-boken The Fat Loss Bible.

Här finns lite som Jimmy Moore rapporterat om fighten mellan Eades och Colpo.

Colpo är mot en ketogen diet och mot Atkins induktionsfas med bara 20 g kolhydrater per dag. Colpo anser att 50 – 100 g kolhydrater dagligen är lämpligt.

När det gäller kosttillskott säger han: My daily supplement routine includes an antioxidant formula (I use an Aussie product known as Enajon), fish oil, calcium, magnesium, selenium, and CoQ10. During winter I also take a vitamin D supplement, I don’t bother with it during summer as I’m getting plenty of sun.

En intervju med Colpo finns här.

Här finns en äldre intervju som Jimmy Moore gjort med Colpo.

 

Den sågas direkt

Kolhydratrik frukost som jag skrev om för några dagar sedan sågas direkt av Dr M Eades.

Den viktigaste kritiken är att den grupp som åt den kolhydratrika frukosten åt så mycket mindre kalorier som motsvarar den uppgivna skillnaden i viktnedgång.

När man äter så här lite kalorier är det kalorierna som räknas helt och hållet, menar Eades.

För uppehållsfasen finns i pressmeddelandet ingen uppgift om vad de åt.

Studien är inte publicerad i någon medicinsk tidskrift och kommer inte att bli det eftersom den är så undermåligt gjord.

Det verkar mera vara ett sätt att puffa för hennes egen diet-bok.

Kolhydrater till frukost, low-carb på kvällen

En ny studie förordar en ( för mig) ny vinkling på det här med bantningsdieter och hålla-vikten-kost.

Det som testats i den här studien är en diet som är rik på kolhydrater och protein till frukosten, blandad till lunch och low-carb till middag.

Den visar att den dieten är bättre än en ren low-carb-diet att hålla vikten efter viktminskningen som skedde de första fyra månaderna. Försöket pågick åtta månader.

Det trista är dock att båda varianterna var lågkalori på typ 1100 kcal. Sådana dieter kan man självklart gå ner på och behålla vikten på men vad ger det för livskvalitet och hälsa på sikt?

Jag har av samma skäl avskrivit Annika Dahlqvists 80g fett, 80 g protein och 20 g kolhydrater (för kvinnor). Studien som Daniela Jakubowicz har gjort är också gjord på inaktiva kvinnor med övervikt.

Man går ju alltid ner om man får ett kaloriunderskott och inte har någon sjukdom eller dysfunktion. En obalans i hormonsystemet kan göra att man inte går ner trots att man ”borde”. Om binjurarna producerar mer insulin än nödvändigt så går man inte ner om man så äter low-carb och kalorisnålt.

Referat av studien finns här.

Atkinsboken och Jimmys råd ger flygande start

Efter lite rådvillt sökande efter gåtans lösning har jag hittat en väg som gav mig flygande start första dagen. Det är ju ingen garanti för att det håller fullt ut men det är en bra början som ger lite optimism.

Jag har lagt undan skumraketerna och tittat i Atkins för livet och dessutom tagit till mig de råd Jimmy Moore har fått för att komma över sitt viktstopp.

Jag har ju alltid ( i varje fall i två år) ätit mitt ägg, ibland flera, till frukost. Kroppen är ju inkörd på det där ägget och det skulle vara bra med en ändring.

Jimmy Moore fick rådet att ändra på sina måltider. Inte äta samma eller lika hela tiden. Det är ju en vana. Och jag är likadan. Det blir en vana vad man kan äta och så äter jag lika hela tiden.

Så nu har jag (och Jimmy Moore) fått två bra råd.

1) Äta vid flera tillfällen än de två, tre som man kanske gjort tidigare. Typ varannan timme kan man försöka få i sig något (nyttigt helst).

2) Och dessutom att bryta vanorna så att kroppen inte kan köra sitt inlärda lopp och ta vara på varenda kalori.

Igår började jag. Hade byggt upp en bra startvikt med tårta och bullar och glass och massor med frukt samt ett stabilt kvällsmål på ägg och bacon dagen innan.

Startade på 89,1 kg. Äggfrukosten skulle bytas mot något annat. Eftersom jag var bombmätt fortfarande efter gårdagens ätande så drack jag mitt kaffe med mjölk och inget mer.

Tog en promenad och åt frukosten flera timmar senare. Och då inte ägg. Bröt mönstret med en tallrik A-fil (ekologisk!) och färska jordgubbar.

Sedan åt jag små måltiden (fika och mellanmål) innan middagen som var köttbullar. Vin är bra så det tog jag till maten.

Åt glass (Vienetta) med jordgubbar ett par timmar efter maten och lite frukt och caschewnötter till fotbollsmatcherna.

När jag vägde mig idag hade jag gått ner ett helt kilo. Det är en smakstart på ett program som jag tycker verkar vettig och dessutom tilltalande för smaklökarna. Att äta ofta passar mitt kynne bra så det är en förbättring för min low-carb-livsstil. Att ta in lite frukt och mera jordgubbar är inte mig emot heller.

Hoppas ju att detta skall leda till att jag kommer ner typ en tio kilo till.

Insulinresistens, sol, höjd AKJ och kritik mot LC/HF

I Läkartidningen på nätet har ett antal namnkunniga kostföreträdare med Claude Marcus och Stephan Rössner i spetsen skrivit ett inlägg där man varnar för en ketogen diet som man håller på med länge, mer än ett år.

Det hela riktar sig mot Socialstyrelsens beslut att Annika Dahlqvists högfetts- och lågkolhydratdiet överensstämmer med vetenskap och beprövad erfarenhet. Man vill att Socialstyrelsen skall ompröva beslutet.

Främst varnar man för att den som gått ner i vikt med en ketogen diet, dvs en diet med högst 30- 50 g kolhydrater per dygn, fortsätter med den även när nedgången är stoppat.

Jag tycker det stämmer väl på mig. Jag gick ju ner en 20 kg på ett år och har sedan stått stilla. Jag har ju lite ängsligt prövat att gå upp i kolhydrater för att pressa upp min AKJ (Atkins kolhydratjämvikt) men fastnat på ungefär 30 g per dag.

Nu med Jimmy Moores metod att äta många mål per dag har det lossnat för mig. Har pressat upp min AKJ nästan mot 100 g /dag. Det känns otroligt skönt att kunna äta lite friare.

Kan nu äta några frukter per dag och behöver inte så ängsligt se till att 30-gramsgränsen inte överskrids.

Det finns ju indikationer på att insulinresistensen ökar av för mycket fett (särskilt mättat fett) i kosten. Det protesterar ju LCHF-företrädarna mot. För min det gäller det dock att hitta ett sätt som fungerar och är hälsosamt för mig inte att propagera för en viss kost i alla väder.

Fick ögonen på den här studien när jag kollade lite på insulinresistensförsök.

Den har den underbara titeln Dietary treatment of the metabolic syndrome–the optimal diet.

Att man vågar rekommendera en kost som ”de optimala dieten” är att sticka ut hakan, men intressant.

Man rekommendera ett maximalt fettintag på 38 e%. Dessutom bör det vara mest enkelomättat fett och så lite mättat fett som möjligt.

Kolhydraterna skall vara låga i glykemiskt index och fiberrika.

Idag berättar SvD på nätet att vistelse i solen ger ett skydd mot hjärtinfarkt. Det är D-vitaminet som är det verksamma i det fallet. Man får väl dock tänka på att det gäller att inte bränna sig i solen för då riskerar man i stället hudcancer. Men vistelse utomhus en kortare tid dagligen räcker långt. På vinterhalvåret är det för lite sol här i Norden så då får man äta fisk och kanske ta D3-vitamintillskott.