Återigen är mörk choklad och blåbär nyttigt
Posted by arne9 på 5 augusti, 2008
Det har ju varit känt länge att mörk choklad är nyttigt och att den mycket mörka chokladen innehåller så lite socker och andra kolhydrater att den inte höjer blodsockret nämnvärt.
Blåbär har länge ansetts bra för synen bland annat.
En artikel i SvD rapporterar att Kerstin Brismar har lett ett försök med att ge diabetiker och icke-diabetiker mörk choklad (85%), vit choklad och mjölkchoklad.
Vit choklad och mjölkchoklad ökade blodsocker- och insulinnivåerna hos försökspersonerna medan den mycket mörka chokladen inte påverkade blodsockret alls och insulinnivån endast marginellt.
Diabetikerna blir inte sjukare av mörk choklad och vi andra blir inte tjocka av den. Nu åt man 50 g choklad dagligen men man skall enligt en radiointervju med Kerstin Brismar kolla om en hel chokladkaka (100 g) har en annan effekt.
This entry was posted on 5 augusti, 2008 den 3:24 e m and is filed under banta, gå ner i vikt, hälsa, Low-carb, mat. Taggad: blåbär, Kerstin Brismar, mörk choklad. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. Both comments and pings are currently closed.
14 svar to “Återigen är mörk choklad och blåbär nyttigt”
Sorry, the comment form is closed at this time.
Low-carb-bloggen 
Thomas H said
Kostdoktorn har ett helt suveränt inlägg i denna fråga!
Faktarutan om kakaon är ingen riktig faktaruta i och med att dom inte talar
om att kakao mest innhåller fett(mättat) och självklart höjer inte det blodsockret nämvärt! I sina kostråd för överviktiga så varnar KI precis som andra myndigheter för mättat fett……??? Kostexperter??
http://www.kostdoktorn.se/?p=834
Egentligen löjlig forskning! Forska på det väsentliga, det folk äter massor av dagligen… pasta, ris, bröd och potatis samt vilken inverkan det har på diabetes och övervikt! Hoppsan, det går ju inte. Så dumt av mig. Den kosten rekommenderas ju nu av KI till sina överviktiga!
arne9 said
Det beror ju lite grand vilka glasögon man har på sig.
Man har ju mätt såväl blodsockret som insulinnivåerna vilket inte är så vanligt.
Om man inte tillför kolhydrater i dieten höjs inte blodsockret. Att av detta dra slutsatsen att inte heller insulinnivåerna höjs är nog förhastat. Fett kan ju till exempel höja insulinnivån utan att blodsockret höjs.
Att man återigen visar att mörk choklad är nyttigt gör väl inget. Det har visserligen visats många gånger förut, men det gör ju att det får mer genomslag om det visas igen och rapporteras i pressen.
Dessutom sa Kerstin Brismar klart i radiointervjun i P4 att höjda insulinnivåer = ökat fettbildning, så sambandet höjt insulin – ökat fettinlagring – ökat riska för fetma är helt klar för henne(och KI).
Det börjar stå klart för low-carb-rörelsen att fett är energirikt och konsumerar man för mycket energi så går man inte ner.
Grejen är att mörk choklad är nyttig trots att den innehåller kolhydrater (15-20 g / 100 g) och mycket fett.
Thomas H said
Jomen Arne, varför forskar dom inte på väsentligheterna istället?
Dvs, Den föda som ingår i den vanliga kosten och då t ex den föda dom rekommenderar i sin ”tallriksmodell!”
Den ”modell” som dom så ihärdigt försvarar. Så bra om dom nu fick fram bra forskning som säger att dom har rätt. Möjligen har dom forskat redan, men värdena har inte blivit dom tänkta och därmed inte publicerats? Jag bara undrar?
SLV har ju backat vad gäller kostråd till sjuka men av vad jag kan läsa på KI webbsida så rekommenderas där tallriksmodellen till överviktiga. En tallriksmodell innehållande 50% grönsaker, 25% bröd, pasta eller ris eller potatis och 25% fisk eller kyckling eller kött! Hade det inte varit bättre att forska på just vad den kosten ger för blodsocker och insulinvärden!
maxiq said
Jag hörde också Brismar i radion och där sa hon att blåbär t.o.m. kunde sänka blodsockret men inte på vilket vis.
arne9 said
Det blir ju intressant att se om det blir någon publicering i en vetenskaplig tidskrift av det.
Då kanske det blir några funderingar om tänkbara mekanismer som förklaring till resultaten.
arne9 said
Thomas H:
Det här med kosten är ju inte så enkelt. De som förespråkar fettsnålt tycker ju att de har stöd för det i forskningen. Det finns ju massor av studier om man tittar på exempevis PubMed som kan tolkas som att fettsnålt är bättre.
Ser man det med low-carbaren glasögon på tycker man ju att de senaste stora studierna visat att lågkolhydrat är bäst. För det har de ju visat. Att resultatet sedan är lite magert måste man ju också erkänna.
Det finns exempel på människor som gått ner till sin idealvikt med en massa olika metoder.
Generellt verkar det dock otroligt svårt att nå en rejäl viktminskning som varar över tiden.
Det verkar som de flesta är tillbaka på ruta ett efter fem år.
I Israelstudien var det ju så tydligt att viktminskningen var tydlig i början (för lågkolhydratgruppen) men vände och gruppen började lägga på sig igen och drar man ut kurvan skulle den gå tillbaka till utgångsläget på en fem år.
Det är inte så lätt som man kan tro. Det vet jag av egen erfarenhet. Det är svårt att komma ner till idealvikten utan att börja skära ner och räkna kalorier.
Det är min erfarenhet och den behöver inte vara generell men den råkar stämma med Israelstudien rätt väl.
Erik Edlund / MatFrisk Blogg said
…drar man ut kurvan skulle den gå tillbaka till utgångsläget på en fem år.
Tja, det beror på hur man drar kurvan. Alla tre grupperna hade en oförklarlig viktstabilitet under de 5 sista månaderna. Inte en darrning på linjerna. Jag skulle bra gärna vilja veta vad som egentligen hände under den tiden.
Se diagrammet mot slutet av inlägget i länken.
maxiq said
Sedan var det ju så att de som åt LC ökade sitt kolhydrat ganska ordentligt efter ett antal veckor. Vad hade hänt om de fått fortsätta äta LC hela tiden?
arne9 said
Det återstår ju att se om det kommer något försök på exteremt lågt kolhydratintag under lång tid.
Det finns väl knappast någon diet som rekommenderar det?
En alltför extrem diet skulle nog väldigt många uppfatta som en för stor sänkning av livskvaliteten.
maxiq said
Sänkning!?! :-O Du skojar va? Det är massor av folk som vittnat och att deras livskvalitet aldrig varit så bra som när de minimerat kolhydraterna.
arne9 said
För många är det nog så, åtminstone till en början. Om man får kontroll på sin åldersdiabetes och går ner i vikt så blir man ju lyrisk.
Har man en svår sjukdom och får den att gå tillbaka blir man ju lycklig.
Men för den som ”bara” vill gå ner 10-20 kg kanske det blir för mycket att försaka.
Jag har ju gått ner bra mycket och det är jag glad för. Men att hålla sig till 20 g kolhydrater per dag eller mindre hela livet krävs det nog rätt mycket motivation för. För de flesta människor alltså. Det finns nog en mindre andel som skulle göra det och dessutom gilla det.
Men studierna visar ju också det. Att det är svårt att under längre tid få folk att hålla sig till given diet. Lågkolhydratdieten hade väl lite mer ”fuskare” än de andra i Israelstudien.
Det finns de som botar cancer med levande föda och annat. En del människor kan göra stora förändringar för att få tillbaka hälsan men det stora flertalet vill ha ett piller som fixar det. Det är nog den bistra sanningen.
Jag känner då folk som inte vill avstå från pasta och potatis för att det är så gott. Och det visar ju tyvärr även Calle Carlssons erfarenheter. Folk blev bra hos honom, men valde potatisen när de kom hem och fick då också börja med alla medicinerna igen.
Thomas H said
Arne: Du skriver….
”Jag känner då folk som inte vill avstå från pasta och potatis för att det är så gott.”
Kan det här bero på att just sockersuget är stort hos dessa människor?
För det är väl stärkelsen, sockret dom vill åt?
Tror också att det stämmer ganska så bra vad Barry Sears säger i sin bok Zonnen. Dvs att 25% är hyperkänsliga för ”kolisar” och 25% är inte det(synligt)! Sen dom andra 50% tål det i början, men sen efter hand så ökar även deras känslighet för raffinerade kolisar i samverkan med fel fett och för lite fett!
Är man sedan inte kreativ vid sina matanskaffningar utan bara kör med det enkla
exvis) en macka… så blir det väl sådär!
arne9 said
Det kan nog vara sockersuget som är boven, medvetet eller omedvetet.
Har en vän som är jätteduktig på matlagning som inte vill avstå från kolhydraterna. Han borde ju kunna göra mycket utan. Där är det inte kreativiteten eller kunnigheten som brister. (Kanske sockersuget).
Kenneth Ekdahl said
Jag undrar ifall någon ärligt kan säga att pasta smakar gott, att det smakar något nämnvärt över huvud taget? Det är säkerligen sant som sagts här tidigare att det är sockersuget som talar. På precis samma sätt lär det vara för alla som anser att det inte är en middag utan potatis.
Jag tycker att exakt samma måltid men utan potatisen eller pastan, men i stället en fet gräddsås och/eller smör mättar exakt lika mycket, men mättnaden sitter i mycket längre.
Då handlar det inte om volymmässigt samma mängd smör, men skulle man räkna på det misstänker jag att det handlar om ungefär lika många kalorier. Skillnaden då är ju att kalorierna från smör inte lagras som fett, inte heller verkar det minska förbränningen av lagrat fett.
Med en frukost på två stekta ägg och två skivor restaurangbacon, motsvarar ungefär 1/2 paket vanligt bacon, samt lite riven parmesan, cirka en matsked smör som får smälta över och en stor mugg kaffe med kanske 1/2 dl vispgrädde står jag mig åtminstone fram till tvåtiden, ibland ända fram till fyratiden.