Vad gör man för att bryta den trista utvecklingen?
Posted by arne9 på 27 januari, 2009
Viktutvecklingen för de som deltog i den stora Harvardstudien som visade att Atkins är bäst.
Först ner och sedan upp.
————————————————————————————————-
Viktutvecklingen för varje deltagare i den omtalade Karlhamnsstudien, som visar att low-carb är bäst när det gäller diabetestillfrisknande och att slippa dö i hjärtinfarkt/stroke.
![clip_image002[7]](https://arne9.files.wordpress.com/2009/01/clip-image0027.jpg)
Först ner och sedan sakta upp för den genomsnittlige deltagaren i undersökningen som jämförde låg-fett-, lågkolhydrat-, och medelhavskost.
Min egen viktutveckling som är rätt typisk Dock gick jag ner ett drygt år innan hektona började smyga sig på igen.
Vad kan man göra för att hindra/bryta den utvecklingen?
29 svar to “Vad gör man för att bryta den trista utvecklingen?”
Sorry, the comment form is closed at this time.
Low-carb-bloggen 
Zac said
Det är samma sak här, jag trodde helt och fullt att LC var vägen ner utan jojobantande – men det är ta mig tusan ingen mirakeldiet! Jag har släppt till och ökat fortare i vikt än någonsin tidigare. Möjligt att man blir mer och mer överkänslig mot kolhydrater i o m LC. Men visst, det går att gå ner igen, men hur roligt är det. Jag behöver också gå ner i energi för att tappa vikt. Lustigt nog så är det jättemånga som påstår motsatsen, men jag har då inte lyckats hitta någon som överäter energimängderna men som ändå går ner med LC.
Det är dags att vi lyfter blicken lite och lämnar den värsta frälsningen bakom oss.
//Zac, som just nu håller på med 10kgs utmaningen på min blogg.
Sök och du skall finna said
Förra veckan läste jag Sten Sture Skaldemans bok ”Ät dig ner i vikt” och där tar han upp det här lite grand om hur man kan göra när man hamnar på de här viktplatåerna, där man väl alltid hamnar förr eller senare. Har bläddrat lite men hittar det inte.
Du kanske har boken?
Vänliga hälsningar från en LCHF-kostätare!
arne9 said
Jag har inte den boken och jag tror inte det här är en platå, tyvärr. Det verkar vara ett generellt problem som visats i alla dessa studier.
Det kan nog finnas någon entusiast som är undantaget, men för allmänheten gäller denna trista kurva.
Att äta extremt lite och extremt kohydratfattigt typ No-Carb är inget för mig och inte för folk i allmänhet, så det är inget alternativ. Dessutom vet jag inte om det fungerar.
arne9 said
Zack:
Nej, jag har kommit fram till att det där med att äta hur mycket som helst och ändå gå ner bara man äter fett i massor är just en myt. Det finns inte minst bevis för en tanken. En önskedröm bara.
Jag har prövat att hålla kolhydrarerna låga (under 20 g / dygn) och kalorierna låga ( väl under 2000 kcal / dygn) och ändå inte nått några direkta resultat.
Däremot anser jag att low-carb är en livsstil som jag anpassat mig till och tänker hålla mig till, men det är (numera) ingen mirakelkur, som det var i början av viktnedgången.
Å andra sidan verkar det vara svårt för alla, vilken diet man håller sig till, att få bort de sista kilona. Och i studierna händer samma sak i alla testade dieter: Man går ner först och sedan långsamt uppåt igen.
astra said
Är det inte så att undersökningarna testar Atkins dieten? Och i den sätter man in kolhydraterna efter ett tag igen. Då går man förstås upp i vikt igen. Går man inte ner i vikt efter några månader på LCHF (och inte heller minskar i kroppsmåtten) så gå in i ‘kostdoktorn’ han har de flesta orsakerna hopsamlade. Sant, det är ingen mirakeldiet! Det är en hälsosam kost!
Dessutom tror jag att efter ett tag så blir man mer ‘moderat’ och släpper igenom mer kolhydrater. Har man gått ner utan de, och sedan går upp igen så känns det ganska självklart vad som är boven. De sista kilona är dessutom fullständigt ointressanta, antagligen har kroppen och vi olika åsiker om vad som är normalvikt.
Jag har levt på kanske 1300 kalorier på kolhydratkosten och ökat i vikt hela tiden. Nu på LCHF lever jag på ca 2000, och sakta (med halvårslånga platåer) men säkert går ner i vikt.
arne9 said
Det är så att det är en sak som händer i alla de testade dieterna i diagrammen.
Jag har kört en ketogen diet och gått ner bra i ett och ett halvt år, sedan har det börjat smyga sig på lite vikt igen.
Det intressanta är att detta gäller generellt i de studier som finns.
Frågan är hur man ändrar på den utvecklingen.
Ännu striktare? Svårt. Det verkar inte ge effekt och ffa blir man oerhört begränsad i så fall.
Tror inte folk i allmänhet kan följa en sådan diet. No-Carbs och kalorirestriktion. Det klarar inte jag iaf.
Glukosintolerant said
Snart 3 år med kosten
Det är lätt att hålla vikten stabil,andra hälsofördelar kvarstår.
I dag är jag fullständigt nöjd med resultatet av kostomlägget.
Inledningsvis fungerade LCHF för viktnedgång ca 10kg,här stannade det upp med enligt min mening 10 kg kvar till målvikten,Jag har aldrig räknat på något vis åt något håll,bara uteslutit sockerar,sädesprodukter,rotsaker samt öl.
Även stor återhållsamhet med omega6,tillfört omega3(fisk).
Mina återkommande,kraftiga,vårdkrävande inflammationer har upphört.
Det finns ingen anledning att återgå till tallriksdieten.
Glukosintoleransen bromsar min fortsatta viktnedgång.
MatFrisk
”Svårare och Svårare
När jag läser andras erfarenheter av LCHF som viktminskningsmetod så är ett återkommande tema att det blir svårare högre upp i åldrarna och när man försöker med samma metod fler gånger. ”
http://blogg.passagen.se/matfrisk/entry/sv%C3%A5rare_och_sv%C3%A5rare
fetsmart said
Eviga frågor… 😉 Kul att se lite bloggning här igen!
Jag tror att detta med vilken metod som fungerar är mycket individuellt. En klyscha naturligtvis, men likväl värt att betänka bland annat när man är ”nyfrälst” och övertygad (vem har inte varit det? 😉 ) och vill ge råd till allt och alla.
När man vill fortsätta och gå ner i vikt och det verkligen tar emot då är motivationen viktigare än någonsin. För min egen del känns det känns det rätt att prova lite andra ”infallsvinklar”, just för att hålla intresset och motivationen vid liv.
”Sök och du ska finna(?)” är min skepto-optimistiska devis…
arne9 said
Ja, Dr Eades har skrivit ett par inlägg på det temat. (Varför är det svårare andra, tredje, fjärde.. gången).
Jag har försökt följa hans råd att dricka koffeinfritt kaffe ( har till och med provat americano koffeinfritt) för att underlätta för levern att bryta ner insulin.
Dock med klent resultat.
Däremot kanske det är fördelaktikt att dra ner på antalet cappuccino. 😉
Men som sagt är det svårt att undvika att falla in i trenden som folk i allmänhet gör.
Eades har ju också erfarenheten att det är ett vanligt problem.
Att det funkar för några få pekar väl inte på någon lösning för flertalet, tyvärr.
Att få balans mellan o6 och o3 är viktigt och det har jag nog lyckats med. Äter fisk (vildfångad) och tar fiskoljekapslar som kosttillskott.
Ett annat problem som är svårare att få ordning på är alla tillsatserna i den mat man köper på ICA och andra livsmedelsbutiker.
Där måste livsmedelsindustrin vakna, liksom handlarna.
arne9 said
Fetsmart, ja det är lättare i början och då är det nog lätt att bli lyrisk. 😉
Jag tror nog också att det kan vara bra att överraska kroppen.
Har prövat med glass (hemgjord förstås, med lite socker i) f ö r e maten.
Hur det slår är tills vidare hemligt.
Doc_ said
Intressant inlägg!
Visst är det så att effekten av LCHF-kost på vikten ibland överdrivs. Självklart är det ingen mirakelmetod för alla, även om det verkar komma rätt nära i en del fall.
Jag är tveksam till om man kan dra någon generell slutsats utifrån studierna som nämns. Det är ju minst sagt vanligt att personer i studier går in för kosten till att börja med, men blir allt mer liberala med kolhydrater efter några månader eller ett halvår.
Det såg man ju också i Gardner / Shai ovan. Personerna till och med uppgav att de åt en ganska hög andel kolhydrater efter en tid (30-40% typ).
Men självklart är det så att många inte når ner till den vikt de vill.
Jag tycker också att Eades skrev ett par bra inlägg om saken.
Pellefant said
Kan ju faktiskt vara så att visst fett inte kan brytas ned så lätt utan måste bytas ut mot muskler och den processen går långsamt. Därav kommer ökningen efter ett tag och som följd mer muskler mer möjlighet att lagra vätska.
Bara en idé, inte särskilt underbyggd än..
Sten R said
”Mirakeldiet” är det nog forfarande för mig även efter några år. Riktigt så okomplicerat som det framställs från början är det ju naturligtvis inte.
Det innebär väl att den förklaringsmodell vi nu bygger upp behöver putsas på. Så den innehåller de flesta undantagen. Klart bättre än ”lågfettarnas” Ångmaskinsmodell är den ju redan.
Suget är för det mesta helt borta. Bara det är ju ett mirakel. Det är också lättare att förstå vad som händer i kroppen med LCHF tänket. Sen är det nog många funktioner vi ännu inte förstår.
På vägen ned så fastnade jag länge på de platåer där jag kanske låg i åratal på vägen upp. Förmodligen tar kroppen det som en normalvikt som skall hållas. Efter ett tag gick jag över till extra strikt kost till det släppte. Då gick jag ned 1,5-2 kg på en gång. Sen fortsatte det i lugn takt.
Mängden mat där jag går ned och där jag står stilla är det rätt stor skillnad på.
Sen det här med att sakta gå upp. För oss som en gång har kränkt ut kostymen så är det oerhört lätt att gå upp igen. Läste någonstans att det ta kroppen 3-5 år att byta ut alla celler. En teori var att man behöver hålla sin vikt denna tid. Sen ska man inte kila upp lika lätt. Eftersom alla oanvända fettceller inte byts ut(?). Man kan leva på hoppet.
Själv har jag satt en stoppvikt några kilo över min normalvikt. När jag kommer upp till den så går jag över till typ GI noll.
Per Wikholm said
Kul att se dig på banan igen Arne!
Ur alla läger tror jag att det vore bra om man kunde erkänna det faktum att det är mycket lättare att gå upp i vikt än att gå ner och hålla sig kvar där.
Därför borde diskussionen handla mer om vilken kost det är som orsakar att vi äter för mycket och lägger på oss, än om vilken diet som är den effektivaste bantningsmetoden på kost sikt.
Dufva said
Flera skäl tror jag.
I studierna med Atkinskosten antar jag att man släpper på lite kolhydrater igen i enlighet med dietens upplägg.
Efter hand så hittar man ofta på en massa elände med kosten för att det är väldigt mänskligt att vilja äta kakan och ändå ha den kvar.
Med det menar jag att det är lätt att börja använda sig frikostigare av sk. lowcarbbröd och efterrätter vilket definitivt saboterar om det blir mera dagligen man använder dom..
Ett annat skäl till några kilos uppgång är att kroppen efter några månader återskapar glykogenlagret trots lågt intag av kolhydrater och då återvänder förstås även en del vatten..
För att fortsätta gå ner efter några månader tror jag att man måste vara lyhörd på sin kropp vad gäller mättnadskänslorna och faktiskt skruva ner kalorimängden till den nivå då man återfår hungerkänslor lagom till det är dags för nästa mål.
Spannet på mättnad är större för LCHF vilket kanske alla inte har upptäckt..
För mig är det en enorm skillnad på antalet kalorier som faktiskt behövs för mättnad på vår kost jämfört med SLV-kost.
För många gäller det att söka den lägsta nivån för långsiktig framgång
Wille said
Jag ser det som om jag har några olika vikter att välja mellan efter tre års LCHF:ande.
1. Vanlig kolhydratrik kost = 95-98 kilo (ökande varje år)
2. Kolhydratliberal LCHF-kost = 78-80 kilo (snabb ökning i början och sedan stabilt eller svagt ökande)
3. Kolhydratsnål kost = 73-76 kilo (här ligger jag stabilt, 73 sommar och 76 vinter)
Kenneth Ekdahl said
Jag har hittills gått ner 44 kg, de första gick på ett år sedan stod jag still cirka ett år, nu har det sakta börjat röra på sig igen, men jag har inte haft någon uppåtgående del på min kurva.
Det kanske beror på att jag inte ökat mängden kolhydrater igen?
Chilisalsa said
Man ska inte tro att det är raka banan neråt till normalvikt om man har mycket övervikt. Det samma gäller om man som jag bara har marginell övervikt i kilo räknat. Kroppen verkar på något förunderligt sätt anpassa sig efter ett tag (egenförbrukningen). Något man sannolikt inte kan styra enbart med makronutrienter. Jag tror att det efter ett tag på en platå krävs en överraskning för kroppen för att den ska ändra betéende. För Skaldeman var det väl att han började med morronprommisar med jycken… Själv ska jag testa några veckor med enbart jordnötssmör och proteinpulver få se om det händer nåt… plus morroncykling i lungt tempo varje dag, samt tung styrka 3gngr/vecka. Hungrig kommer man nog bli men i 3-4 veckor tål man det 🙂
arne9 said
Jo, det finns många som menar att kroppen har en ”set point” en slags termostat, som kroppen alltid strävar mot.
Tyvärr flyttas denna ”set point” upp efterhand för många. Det finns lite olika sätt att lura kroppen att gå neråt men det är inte så lätt.
Det är nog så att man måste hålla igen på matmängden samtidigt som man håller kolhydraterna under kontroll.
Så en överraskning ibland.
Mikael Jansson said
Wille,
Hur liberal är ”liberal” för dig, mätt i gram kolhydrater/dygn?
fasching said
Som påpekas ovan vet jag att åtminstone några av dessa studier är Atkins, d.v.s. man introducerar kolhydrater i kosten igen gradvis efter den första ketofasen. Det bör alltid vägas in.
arne9 said
Fasching, visst introduceras det mera kolhydrater i Atkins efter första fasen, men bara tills man inte går ner längre. Kommer man till ett läge att man står stilla eller börjar gå upp, skall man enligt Atkins backa tillbaka till den fas man gick ner.
Även den omhuldade Karlshamnstudien har samma trista utveckling, utan att introducera mer kolhydrater.
Den intressante Colpo säger att ketosfasen inte är fördelaktig för viktminskning eller hälsofördelar. Kanske han har rätt?
Kanske det är dumt att hålla kplhydraterna så lågt som jag gjort. Man blir kanske bara mer känslig för kolhydrater och tvingas minska dem mer och mer?
Bo Zackrisson said
Hej Arne,
jag har länge undrat vart du tog vägen. Bra att du inte gett upp. Jag hade länge väldiga problem att gå ner i vikt, låg och pendlade runt 84-86 kilo. Sedan ett ca två år har jag lyckats sänka detta pendlande till 79-81. Där nånstans tycks kroppen vilja hålla sig. Optimalt vore om jag låg på ca 75 kilo men du får jag ge mig ut och käka asfalt. LCHF fungerar bra för mig och jag försöker hålla mig till grundprinciperna så gott det går.
Bästa hälsningar
Bosse
Paula Granroth said
Jag tror att de som går ner i vikt med LCHF uppför sig som vid ”vanlig” bantning. Man äter enligt LCHF tills man nått sin idealvikt och börjar sedan äta som man gjorde före LCHF, alltså mer kolhydrater igen, man unnar sig lite av varje – godis/socker, läsk, bröd, potatis, pasta m.m. Och då går man ju förstås upp i vikt. Man måste tänka på LCHF som en livsstil och inte som ett tillfälligt projekt eller som en bantningsmetod. Då håller man garanterat vikten.
arne9 said
Paula, det stämmer nog inte. I de studier som gjorts har man kanske släppt lite på följsamheten till dieten men inte så mycket.
Jag själv har hållit mig till en relativt strikt lågkolhydratkost och det hjälper inte.
Det verkar dessutom vara svårt att med LCHF nå sin idealvikt. Man får oftast ta till någon förklaring om att ”kroppen vill” ha den vikten och att det är idealvikten, även om det är tio kilo mer än de vanliga tabellerna menar är idealvikt.
Det är just det att garantin inte gäller som är det intressanta. Man kanske måste förändra något för att förhindra en vändning?
Chilisalsa said
Paula, jag tror precis som Arne att det inte stämmer på många. Jag tror att för många fungerar ”normal” LCHF alldeles utmärkt om man har mycket övervikt för att gå ner till normalvikt + sk. ”trivselkilon”. Mur många trivselkilona är tror jag beror på hur mycket övervikt man hade från början, men typ 5-20 kilo nånstans är nog vanligt. Sen går det för många betydligt trögare. En sak kan såklart vara att ju lättare man blir desto mindre energi gör man av med vid samma aktivitetsgrad. Men det är nog inte hela sanningen tror jag.
Jag har också börjat föra bok och har stenkoll på vad jag äter sen 1 Februari. I veckorna tillåter jag max 1600 kcal samtidigt som jag tränar styrka (3-4 gngr) som förut. I snitt under 20g kolhydtarer men högt i protein. Minimum 1.8g per kroppsvikt satte jag först, men ligger nu betydligt högre. Faktum är att man nog bör räkna proteinet efter fettfri vikt. Själv antar jag att jag (1.82m) har en LBM (LeanBodyMass) på ca 60kg. Och räknar jag med den, så kan jag vissa dar ligga så högt som 3g/LBM.
Har lagt till lugn TV-cykling ca 45min på vardagar också för att få nån slags fysisk förändring mot innan.
På helgen kolhydratladdar jag dock (och vilar) samtidigt som jag drar ner fettet för att hålla nere totalkalorierna. I helgen blev det 770g kolhydrater på 30 timmar ! Lite lumpardejavú med lappskojs ! 🙂 Totalkalorier utslaget på en hel vecka blev ca 2000 kcal/dag. Förutom att fylla upp glycogen, vilket kanske egentligen inte behövs varje vecka, så är ju syftet med att överäta kalorier på helgen, att kroppen inte ska börja justera ner egenförbrukningen p.g.a. ett stort kaloriunderskott.
Vi får väl se hur det går i längden. Det har i alla fall börjat röra på sig nu 🙂 Första veckan natten efter kolisladdningen -0.5kg och 1.5cm i midjan. Låter kanske inte speciellt mycket, men är väldigt bra tycker jag och precis lagom. Går det fortare så lär det vara en del muskelmassa jag förlorar.
arne9 said
Chilisala, det är mycket intressant det du skriver.
Jag lutar också åt att proteinet är viktigt för att inte förlora muskelmassa.
Att ämnesomsättningen blir allt effektivare och får bättre verkningsgrad när man håller på med en ny diet, som LCHF eller low-carb, är det en del som menar och sannolikt ligger det en del i det.
Att man kan komma vidare vid en platå om man gör en förändring är omvittnat.
Ditt grepp att släppa loss på helgerna är klart intressant!
Chilisalsa said
Så länge man har ett större kaloriunderskott tror jag inte man behöver oroa sig över att protein i viss mån höjer blodsockret. Frågan är kanske snarare om det gör det överhuvud taget. Det är lättare för kroppen att använda fett som bränsle (kroppseget eller dietärt) än att göra om protein till glucos. Och rimligen lätttare att använda dietärt protein av rätt sort, än att nalla av musklerna.
Sen finns det ju ännu striktare crash-varianter som Lyle McDonalds variant på 400-1200kcal. Då äter man nästan uteslutande protein + bara det fett som behövs. Även där tror jag man lägger in periodiska refeeds som han kallar det för att inte slöa ner ämnesomsättningen.
http://www.bodyrecomposition.com/the-rapid-fat-loss-handbook
Mette Snelling said
En stillsam fråga, Jag tror till hundra procent på LCHF men jag mår tyvärr inte så bra av den. Förmodligen är det min galla eller lever som spökar av för mycket fett. Kan någon hjälpa mig. Dessutom är jag allergisk mot ägg som jag tycker är ett utomordentligt födoämne men det funkar inte för mig.
Jag bor i England och har sett Paul McKenna på TV där han säger att han kan hjälpa oss att gå ner i vikt. Genom att äta allt man vill men bara när man är hungrig och sedan sluta när man känner att man faktiskt inte behöver mer. Detta tror jag stenhårt på. Det har jag gjort tidigare när jag var normalviktig. Kombinerat med LCHF tror jag att det är rätt sätt att leva.
Efter flera år med low-carb har jag nått det stadium då jag kan äta mindre och därmed hålla vikte och sakta, sakta gå neråt.
Dessutom kan jag nu gå på kondis och ta en semla eller en bit morotskaka till kaffet. (Cappu)
Jag kan göra det utan att få sockersug och det känns väldigt skönt.
Kan man äta lite mat och slippa sockersuget så kan man äta måttligt av allt och då slipper man att hålla någon diet.
Att bara äta när man är fysiologiskt hungrig är en konst. Det finns ju så mycket hedonistiskt ätande i vår kultur, med snacks och godis och småätande hit och dit. Kan man hålla igen på det också är mycket vunnet.
Man skall nog lyssna på kroppens signaler. Mår jag inte bra av det jag äter så äter jag inte det mer. Dumt att pressa på kroppen något bara för att man ”tror”.
Lycka till med ditt ätande!
Arne