Jimmy har hittat felet! Reaktiv hypoglykemi

Jag berättade för en liten tid sedan om att low-carbaren nr 1, Jimmy Moore, hade fått problem med vikten. Han började styrketräna i julas och gick upp 14 kg och har sedan inte kunnat gå ner.

Han besökte en low-carb-läkare (vilken lyx att det finns sådana i USA) och började på induktionsfasen i Atkins igen. Inget resultat.

Han försökte med intermittent fast men det avbröt han för han stod inte ut.

Så köpte han en blodsockermätare och kom underfund med att blodsockret sjönk när han ätit så det låg lågt två timmar efter måltiderna.

Han tog kontakt med Dr Keith Berkowitz och intervjuade honom om problemen med lågt blodsocker.

På svenska kallas tillståndet reaktiv hypoglykemi. 

Det kommer sig av att det av någon anledning utsöndras för mycket insulin och att man har för mycket insulin i blodomloppet.

Ofta kan man få det av att äta kolhydratrika stora måltider, men det är tydligen inte ovanligt att low-carbare råkar ut för det heller efter en större viktnedgång.

Boten?

Man får äta många små mål ofta i stället för ett par, tre stora mål. Dessutom kan man lägga till lite frukt, särskilt vid frukosten och alltid ha grönt på tallriken. Dessa förhatliga fibrer gör tydligen lite nytta i det här sammanhanget.

Det gäller att äta typ varannan timme.

Som man kan se på Jimmys matdagbok har det lyckats. Han har på någon vecka gått ner 6 kg så det verkar ju som om han verkligen hittat felet.

Jimmy Moores matdagbok.

Intervjun med Dr. Keith Berkowitz.

Se upp med ost och nötter

En del av oss som hållit en low-carb-livsstil en längre tid märker att man kan komma till ett läge när vi inte går ner längre. Ofta kan det bero på att det smyger sig in lite kolhydrater här och där och så har man kommit över sin kolhydratsjämvikt och slutar gå ner och –ve och fasa – kanske går upp lite rent av.

Men även för den som är väldigt noga med att se till att kolhydraterna inte får smyga sig in kan det bli så att man inte går ner.

Dr Michel Eades har skrivit om detta fenomen på ett tydligt och bra sätt tycker jag.

När man började med low-carb och skar ner på kolhydraterna radikalt blev det en stor omställning i kroppen. Mycket händer. Till exempel så går blodsockret ner och kroppen måste börja ombilda protein till glukos för att hålla uppe blodsockret. Glykosreserverna tar slut i lever och muskler. Man går in i ketos och kroppen bildar ketonkroppar som till stor del ersätter glukos som bränsle.

Man tappar det vatten som är bundet till glykosreserverna och en stor viktökning börjar.

Samtidigt som man lägger om till low-carb äter många mindre kalorier. Det är tydligen inte ovanligt att man kommer ner i 1500 – 1800 kcal per dygn. Viktminskningen rullar på.

Har man mycket fett att ta av rullar det på fortare.

Småningom har man kommit ner i vikten ordentligt. Ju mindre man har att bära på i kroppshydda desto mindre är energiförbrukningen basalt.) Om man inte rör sig eller motionerar något alls.)

Jag gick ju inte ner så mycket i kaloriintag utan låg på 2500 kcal ungefär under min viktnedgång.

Så kommer man till ett läge när man dels vill pröva lite annat än den basala low-carb-maten. Då är det lätt att kolhydrater börjar smyga sig in. Även om man är strikt med kolhydraterna vill man nog ha något annat än bara målen. Det blir lätt lite snacks.

Är man då strikt tar man till exempel ost. Många ostsorter är mycket kolhydratsnåla och därför lämpliga för en low-carbare. Vad man inte observerar är kanske att osten dock är kaloririk. Om man äter några ostskivor eller några ostbitar extra blir det ett bra kaloritillskott och då kanske men inte går ner.

Visserligen håller man sig strikt till low-carb och bränner fett. Men kroppen bränner ju lika gärna fettet men får i sig i maten som kroppsfettet så äter man lite extra ost får man kanske i sig tillräckligt för fettförbränningen.

Dessutom är ost lite knepig. Visserligen är den låg i kolhydrater men den höjer ofta insulinnivån i blodet och det är lika illa som ett högt blodsocker. Fettet i cellerna stängs in och det kan till och med föras in nytt fett.

Nötter är också gott och nyttigt. Försvinnande gott. Det blir så lätt att jag äter mycket nötter när jag väl börjar och det gäller nog för fler än mig.

Nötter innehåller en del kolhydrater och dessutom ofta mycket kalorier. Samma problem som för osten: Fettet i maten räcker så kroppsfettet lämnas i fred och man går inte ner i vikt.

Kolhydraterna i nötterna kan dessutom göra att man får i sig så mycket kolhydrater att insulinet går upp och fettet börjar lagras och man går upp i vikt.

Dr Eades blogginlägg.

Problem med vikten

Jimmy Moore som ju har haft sin Livin’ La Vida Low-Carb blog en längre tid nu har fått problem med en viktökning som inte är så kul.

Han började träna styrketräning i julas och har nu nått upp till 120 kg.

Men det duger ju inte att ligga så högt. Kanske det är något fel som doktorn bör titta på? Han uppsökte en low-carb-läkare för att se om det var något på tok.

Det finns ju exempel på en low-carbare som hållit dieten strikt men ändå gått upp. Då har det visat sig att det var en cysta som växte och tryckte mot inälvorna så att det utsöndrades massor med insulin.

Efter operation tappade personen ifråga vikt helt enligt planen.

Det finns exempel på andra åkommor och sjukdomar som kan orsaka en viktuppgång så den gode Jimmy ville ju utesluta sådant.

Ingenting onormalt hittades utan han sattes på induktionen dvs fas 1 i Atkins, vilket innebär att man håller sig på eller under 20 g kolhydrater/dag och inga konstgjorda saker som Atkins bar eller Coca-Cola light.

Efter två veckor enligt den regimen är dock vikten oförändrad.

Nu har Jimmy Moore tagit till återkommande fasta (intermittent fast). Där har han nyss börjat men det blir intressant att se om han kommer på vad viktproblemet beror på.

Även low-carb kan vara lite motigt och svårt. Själv pendlar jag mellan 86 och 88 kg men det är ju inget att bråka om i jämförelse med Jimmy Moores 120 kg.

Bukfetma riskfaktor för hjärtinfarkt och demens

Bukfetma är riskabelt. Till och med för en normalviktig person som har bukfetma ökar riskerna för sjukdom.

Man har undersökt data från 6500 personer och funnit att risken för demens senare i livet ökar avsevärt om bukfetma finns. Övervikt och fetma tillsammans med bukfetma ökar risken för fetma mycket mer än övervikt eller fetma utan särkilt mycket bukfetma.

Det finns goda skäl att hålla koll på sitt midjemått.

Artikeln i läkartidningen.

Atkins bäst men dyrast

Gymnasieelever har kollat Atkins, GI-metoden, Stenålderskost och Viktväktarna.

Atkins bäst, Stenålderskost svårast och Viktväktarna enklast.

På TV 4-Sydosts nyheter. Finns här.

Lågkolhydratkost för att gå ner och högproteinkost för att behålla vikten

Så kan väl sammanfatta den lilla studie som ett europeiskt projekt kallat The Diogenes Dietary Intervention Study (RTD1) har kommit fram till.

Kött och fisk och skaldjur samt även bönor och ärtor och ägg förstås innehåller protein.

 

Det berättas om studien här, här, här och här.

Mycket vatten i fisken

Aftonbladet rapporterar att det är mycket vatten i fryst fisk också.

Tidigare har man skrivit om att det är mycket vatten i kyckling.

Vatten och smakämnen och kosistensgivare och aromämnen och E-gifter finns det alltför gott om i ”maten”. Var är de goda råvarorna?

Aftonbladets Karin Ahlborg skriver att light-trenden är bruten. Det låter ju hoppfullt men vi är inte där ännu. Det blir ju bara fler och fler tillsatser, köttet är inte bra i butikerna och det finns mycket vatten och utfyllnad i kött och fisk och Coca-Cola light är sötad med aspartam igen.

Hoppas naturligvis att det vänder och att det blir bättre snart, men motståndet är starkt.

Många ungdomar överviktiga och feta.

Var fjärde kille och var femte tjej i Europa är fet eller överviktig. Och antalet ökar med 400 000 varje år inom EU.

Det framkommer i Helenastudien som GP berättar om.

Man menar att det beror på dåliga matvanor. Eftersom de grundläggs tidigt gäller det att få bra kostvanor tidigt.

Studien har den traditionella synen att man måste minska på fettet och skräpmaten.

Man instruerade tydligen deltagarna att äta mer grönsaker, fibrer och dricka mer vatten. Hur det slår på vikten framgår dock inte av artikeln.

Det kunde ju vara värt att pröva det som visats vara bäst: Minska på kolhydraterna framförallt på läsk och bullar och godis. Det kommer man ju långt med. Vill man gå vidare kan man minska på pasta, ris och potatis (chips, pommes frites) och bröd.

 

Protein, fett och träning

Jimmy Moore har gjort en intervju med läkarparet Michael och Mary Dan Eades om protein eller fett och en hel del om träning för en low-carbare. Den finns här.

Potatisens lovsång II

Skrev förra året om hur många sjunger potatisens lovsång.

Nu har Paulún sjungit potatisens lovsång i sin ”blogg”.

Han skriver att potatisen fått dåligt rykte för att den höjer blodsockret blixtsnabbt och därmed insulinet och som följd av det ökad fettinlagring och ökad risk för åldersdiabetes och hjärt- och kärlsjukdomar.

Fredrik Paulún menar att detta gäller pulvermost och bakad potatis.

Kokt potatis och färsk potatis har mycket långsammare kolhydrater och lägre energiinnehåll än ris, pasta och bröd. Man blir mättare på potatis än ris och pasta, menar han också. Därför är potatis bättre ur viktsynpunkt.

Kall potatis är riktig supermat, menar han. Den har lägre GI än varm och innehåller väldigt mycket antioxidanter och kalium.

Den innehåller dessutom resistent stärkelse som ger mycket fibrer som ger bra tillväxt av bakterier i tarmen.

Resistent stärkelse verkar också öka kroppens förmåga att bränna fett.

Alltså är potatis rena hälsokosten enligt Fredrik Paulún.

Calle Carlsson, är doktorn som för länge sedan började bota folk med åldersdiabetes och hjärt- och kärlskjukdomar genom att ta bort potatisen i kosten. Han fick de flesta medicinfria och friska, genom att ta bort potatisen i deras kost.

Dessutom är potatisen det livsmedel som ligger högst i insulinindex.

För egen del får nog potatisen vara för min del även i fortsättningen.