Low-carb-bloggen

En kost med kontrollerat lågt intag av socker och stärkelse ger dig bättre hälsa och bra vikt.

Strandapan har fått elden som konkurrent

Posted by arne9 på 10 februari, 2008

En vanligt teori har ju varit att urmänniskan fick en utvecklingsmässig rivstart när man kom till havet i Östra Afrika och började äta fisk. Omega3-fetterna i fisken är nyttiga för hjärnan och gjorde urmänniskan smartare. Hjärnan började växa och urmänniskan började flytta till Australien och vidare till Europa via Asien.

SvD har idag en intressant artikel som argumenterar för hypotesen att det är elden och möjligheten att laga mat som möjliggjorde att urmänniskan kunde få i sig tillräckligt med näring för att få en större hjärna.

Det kött som urmänniskorna först förtärde var rester från de stora rovdjurens måltider. Annan animalisk föda var larver, fågelägg och fågelungar, och smådjur som ödlor och gnagare. Det dröjde innan stenåldersmänniskorna lärde sig att själva jaga större bytesdjur. De som levde nära hav eller sjöar och vattendrag kunde plocka skaldjur och fånga fisk, skriver SvD.

Att tillagningen av mat genom kokning skulle ha gjort att hjärnan ökat, hävdar en del medan Lars Werdelin tror att det var sedan hjärnan redan utvecklats (genom omega3-kosten) som lagad kost blev betydelsefull.

För cirka 2,5 miljoner år sedan ändrades klimatet i Afrika. Det blev torrare och då blev miljön mer savannlik. De urmänniskor, bland dem Lucy, som levt i skogsterräng, måste anpassa sig till en ny miljö med nya rovdjur, men även nya matresurser i form av rester från de stora rovdjurens byten. Ett sätt att klara av de nya problemen var att samarbeta i‑större grupper. Men för att samarbeta måste man kunna kommunicera, och kommunikation kräver mer hjärnverksamhet.

Åke Bruce, professor vid Livsmedelsverket säger att våra tidiga förfäder var mästare på att äta allt som gick att äta. Studier av jägar- och samlarfolk i sen tid, som aboriginer i Australien och bushmän i södra Afrika, har visat att de utnyttjade det mesta i matväg. Men han betonar att urmänniskornas utveckling starkt påverkades av elden och att många forskare underskattat uppvärmningens betydelse för en bättre och näringsrikare kost.

Bruce pekar också på att vid uppvärmning blir en mängd näringsämnen, antioxidanter och vitaminer tillgängliga. Äter men växterna råa får man inte del av dessa nyttigheter.

Rå föda kräver att man äter mycket mer än om den är kokt eller grillad. SvD skriver: Studier av nutida människor som lever på extrema dieter, som ­enbart rå föda, har bekräftat tillagningens betydelse. Om födan var vegetabilisk, med grönsaker och bär, måste personerna konsumera fem kilo mat för att täcka dagsbehovet om cirka 2000 kalorier. Om rått kött ingick i dieten blev den energitätare, men det krävdes ändå cirka tre kilo mat för att fylla kaloribehovet. En kontrollgrupp som åt blandad kost med tillagad vegetabilisk och animalisk föda behövde bara äta knappt två kilo mat.

Det som var en förutsättning för vår utveckling och vår stora hjärna, energirik tillagad mat håller nu på att blir till en förbannelse. För mycket energi i maten vi äter håller på att göra större delen av befolkningen överviktig med sjukdomar som fetma, åldersdiabetes och hjärtsjukdomar och slaganfall och cancer som följdsjukdomar.

7 svar to “Strandapan har fått elden som konkurrent”

  1. Något som tyder på att människan vid goda tider och obegränsad tillgång till föda främst ätit fett kött är ju att en sådan kost verkar vara den enda som via hunger- och mättnatskänslor styr mot en viktnormalisering.

    Jag har i alla fall inte hört talas om någon annan kost där man kan hålla en normal kost utan att behöver begränsa energiintaget och därmed kontrollera sitt ätande i strid med de normala hunger- och mättnadskänslorna.

  2. Zepp said

    Om jag fattat något.. något så när så får man skilja på ”strandapan” och Hominoiderna, dom levde inte under samma tid!

    Strandapan är/var en apa som gick från att ha varit vegetarian till att bli en som i huvudsak levde på animalier.. då menar man att det mest handlade om vattenlevande djur! På så sätt förlorade vi vår förmåga att omvandla vegetabliskt Omega-3.
    Det behövdes inte då det fanns i födan!

    Man har funnit kokgropar som överenstämmer i tiden med sena Australopiheus, (sydapor).

    Kokkonsten är och förblir mäniskans främsta uppfinning, det anses vara det som gjorde att vi gick från att vara förhominoider (sydapor) till att utvecklas till riktiga hominoider, typ Homo Ergaster och/eller Homo Erectus.

    Vi är och har alldrig varit rovdjur, snarare en kombination av allätare med stora inslag av asätare! Nått mittimellan gris och hyena.. antar jag?

    En asätare som tröttnade på att vänta på att djuren skulle dö själva eller att vänta på rester efter lejonmåltider!

    Finns de som menar att mäniskan har utvecklats speciellt socialt, då vi är veka försvarslösa djur som inte kan mäta sig med de stora rovdjuren!

    Se bara på hur en apflock kan jaga iväg stora predatorer genom att uppträda i grupp!

  3. arne9 said

    Jag undrar om det varit så under långa perioder att man haft obegränsad tillgång till föda.
    Kanske det ofta var så att man åt när man hittade mat. Hade man tur och fick tag på kött åt man ordentligt. Sedan kanske det dröjde ett bra tag tills man fick sig ett skrovmål igen. Och ofta fick man väl nöja sig med de rötter och nötter man hittade.

    Studien Cordain et al verkar ju antyda att det var svårt att hitta kött med mycket fett och man fick ibland nöja sig med smådjur som inte har mycket fett alls. Kanske fick man då lite fett från nötter och andra vegetabilier så man slapp få ”rabbit starvation”.
    Det verkar ju som många naturfok äter ungefär så mycket fett som livsmedelsverket rekommenderar men mycket mera protein än vad som rekommenderas från etablissemanget.

    Det där med mycket fett (60-80 e%) verkar vara svårt att hitta stöd för att stenåldersmänniskan åt.

  4. arne9 said

    Zepp: Du har rätt om strandapan.
    Urmänniskan verkar ju enligt artikeln också kalasat på det rovdjuren lämnade kvar. Och på smådjur som sorkar och ekorrar, kanske, samt de växter man kunde samla. Samlandet var antagligen en säkrare fångstkrok. Det var väl rätt slumpartat när och om man hittade några rester som rovdjuren lämnat.
    Dock verkar ju hjärnan som blev stor tack vare omega3-fetterna man fick från fisk och skaldjur i födan ha varit en förutsättning.
    Intelligensen gjorde att man kunde klara sig bättre fastän man inte är fysiskt stark eller kan jaga som rovdjur.
    Kostmässigt är det ju intressant att vi verkar byggda för kokt och grillad mat.

  5. Zepp said

    Jag har ögnat igenom Cordain et al och planerar att läsa den lite grundligare senare! Studien gäller väl nästan nutida jägare/samlare? Inte riktigt stenåldersjägare?

    Det som slår mig är att stenåldersjägaren brukar betraktas såsom storviltsjägare och att det var detta som gjorde att vi erövrade jorden! Vi drog dit där det fanns flockar med stora feta djur att jaga och äta! Vi var så framgångsrika att vi utrotade flertalet av dessa! Det var detta som tvingade oss att bli jordbrukare.. nått skulle vi leva på när djurflockarna försvann.

    Så om vi apostelerar att vi var storviltsjägare i första hand förefaller det som om bisonjagande indianers diet är mer rättvisande så stiger fetthalten avsevärt! (”Greas and Guts”)

    Antropologer har sett att stora djur försvann samtidigt som mäniskan bredde ut sig över jorden, för att nämna några, Mamut, Vincenter, vildhästar, jättebävrar, minielefanter, vildoxar, flera hjortdjur, osv osv!

  6. Jag såg ett tvprogram om en kille i england som försörjde sig ett tag som samlare, och då en stor andel trafikdödade djur.

    Numera tittar jag alltid längtande efter vägkanten när jag är ute och åker.🙂

  7. Per said

    Jag med, mest grävlingar

Sorry, the comment form is closed at this time.

 
%d bloggare gillar detta: