Low-carb-bloggen

En kost med kontrollerat lågt intag av socker och stärkelse ger dig bättre hälsa och bra vikt.

Sötningsmedel

Posted by arne9 på 13 april, 2007

Läkarparet Mary Dan Eades och Michael R. Eades är aktiva inom low-carb-rörelsen. De har lanserat den vid sidan av Atkins vanligaste low-carb-metoden – Protein Power.
Båda bloggar. Mary Dan har inriktat sig på maträtter, recept och sådana saker som hänger samman med matlagningen.

Sötningsmedlen diskuteras ständigt och jag har själv varit mycket tveksam till att använda sötningsmedel i maten. Efter att jag prövat Atkins bars och Coca Cola light (den med sukralos) har jag ändrat mig. Det känns som en utveckling och utvidgning att kunna använda sötningsmedel ibland.

Mary Dan skriver i sin blogg den 1 april om sötningsmedel (är nog trots det inget aprilskämt).

Om sukralos skriver hon:

” Sucralose (Splenda): One of the few artificial sweeteners actually developed on purpose (by researchers at Queen Elizabeth College in London) sucralose is a synthetic compound made directly from the sugar molecule by selectively replacing three hydroxyl (-OH) groups with chlorine (-Cl) molecules to produce a substance about 400 to 800 times sweeter than the molecule it came from, sucrose. Positives include its clean taste, stability both in solutions across a wide range of pH values and at high temperatures. Additionally, it is minimally metabolized, being mostly excreted in the stool, unchanged–ie with all its added chlorine molecules still bound in their positions, not wandering around in the body somewhere as some alarmists would have you believe. To date, we have seen no credible evidence (either with our own eyes or in published controlled studies) to indict this sweetener as a health risk. As always, our minds will stay open and if such information becomes available and has merit, we will adjust our recommendations accordingly. For now, for us, sucralose in its little yellow packets or in bulk packages is fine, used in moderation as all sweeteners should be.”

Det är ju ganska positiva ord från en läkare och low-carbare som i varje fall jag litar på. Hela inlägget om sötningsmedel finns här.

7 svar to “Sötningsmedel”

  1. Lasse said

    Jag har läst något om miljökonsekvenser – just därför att molekylen passerar opåverkad ut i naturen där den kan ställa till med vad som helst? Frågan är om vi ska släppa ut naturfrämmande ämnen i naturen? En annan fråga är om vi inte i stället ska söka vänja av oss vid att det mesta måste smaka sött!

  2. Jag är personligen mycket skeptisk till sötningsmedel. Men vi är ju olika känsliga, vissa tål kanske sucralos hyfsat bra.

    Oavsett tycker jag att miljöaspekten gör att sucralos ändå borde förbjudas. Eftersom det inte bryts ner så kan det påverka djurlivet i väldigt lång tid framöver.

  3. arne9 said

    Sötningsmedel är någonting som jag tycker man använder restriktivt. Att det ändå finns som en möjlighet tycker jag känns skönt. Om man dessutom väljer ett sötningsmedel som ger hyfsat lite skada och som smakar som det skall har väl kommit en bra bit.
    Ofta kan man ju uppskatta den söta smaken i råvarorna, som grönsaker eller grädde, men att helt ta bort den söta smaken ur sitt sortiment tror jag inte är möjligt. Smak för sött och fett har vi ju inbyggt i generna. Jag tror också som ayerveda att det är efterstävansvärt att ha alla smaker i en måltid.

    Miljötekniken borde väl (snart) kunna rena avloppsvattnet från sådan ämnen så att de inte fortsätter ut från avloppsreningsverket ut i naturen.

  4. Perra W said

    Jag har definitivt slutat med alla sukralosprodukter. Sukralos är precis som DDT och PCB en klorerad organisk förening. Jag har noterat att amerikanska LowCarbers är positiva till detta men jag tycker att det återstår en hel del att bevisa innan man släpper fram något dylikt. För några veckor sedan kunde vi läsa om att norska forskare funnit sukralos i vattendrag (snacka om sötvatten!)

    Dessutom finns det studier som visar att ca 15 % av sukraloset tas upp av kroppen. Vad resulterar det i??? Jag undviker sötningsmedel i allmänhet men kan synda ibland och använda aspartam som känns mer utvärderat. Sedan finns det Stevia. Det är godkännt i Japan som sötningsmedel. Däremot har japanerna aldrig kodkännt vare sig aspartam eller sukralos. I Sverige säljs stevia under täckmanteln solskyddsmedel. Stevia är en blomma så det är ingen som kan ta patent på det. Därför är heller inte det ekonomiska intresset lika stark att driva en process i EU för att få det godkännt som livsmedeltillsats.

    Sådan är kapitalismen…

    Enligt Eades går sukraloset rakt igenom kroppen och är det fördelaktigaste av tillgängliga sötningsmedel. Steva lär vara svår att dosera och blir lätt bitter.
    Aspartam är utvärderat och det finns väl en hel del nackdelar med det.

  5. Tomas E said

    Har du läst Göran Peterssons åsikter om sukralos? Bifogar två länklar, varav den första länkar till tre filmklipp:

    http://www3.ur.se/vetenskap/templates/Page____24722.aspx

    http://www.2000taletsvetenskap.nu/nyheter/sukralos.htm

  6. arne9 said

    Man skall vara försiktig med nya ämnen. Sukralos har ju dock blivit godkänt av Livsmedelsverket, EU, FDA och WHO.

    Sukralos anses bättre än aspartam av low-carb-rörelsen i Förenta Staterna.

    I dagsläget tycker jag att jag kan äta Atkins bars och dricka Coca Cola light (med sukralos) med hyfsat gott samvete.

  7. Pellefant said

    Sucralos kan se väldigt harmlöst ut men är vi verkligen säkra på det? Det tog många år innan DDT ansågs farligt med. Om jag äter nåt sötat blir de med riktigt socker, det kan man kosta på sig om man minimerat kolhydraterna i övrigt.

Sorry, the comment form is closed at this time.

«
»
 
%d bloggare gillar detta: